Biografi
Noah Band startades år 2000 av mig, Petter, Åsa och Jakob. Vi hade alla pysslat med musik tidigare på ett eller annat sätt och nu tyckte vi att det var dags att slå oss ihop och uträtta storverk. Jag hade pratat då och då med både Jakob och Åsa om att vi borde bilda ett band, själv led jag av en oerhörd abstinens eftersom jag inte spelat i band sedan Slowboats splittrats drygt ett år tidigare, och var i desperat behov att få testa en massa nya låtidéer jag samlat på mig sedan dess. Och tack vare en gemensam bekant, Anna (Tack Anna!), hade Petter, som då bodde i Linköping, fått tag i en kopia av ett sommarblandband som jag satt ihop, samt hört att jag ville starta ett band. Eftersom han gillade blandbandet och var i färd med att flytta upp till Stockholm lät han meddela via Anna att han var intresserad. Den tändande gnistan var när han så småningom flyttade upp till Stockholm sommaren 2000 och lät meddela per telefon att han var redo att sätta igång. Saken var biff, Noah Band föddes.
Noah Bands sättning har precis förändrats något. Keyboard-Jakob har nyligen flyttat till Tyskland av yrkesmässiga orsaker. Förhoppningsvis kommer han att vara tillbaka i sitt hörn i replokalen om nåt år. Samtidigt har Mats och Kristina anslutit med nya fräscha idéer och skapat helt nya dimensioner i vår ljudbild. Så äntligen är jag inte den enda gitarristen i bandet (har aldrig spelat i ett band förut med bara en gitarrist) och äntligen spelar jag i ett band med cello, som ju låter fantastiskt snyggt i pop- och rock-musik.
Usch va svårt att beskriva hur vi låter. Nån gång har jag beskrivit det som lite 60-tal och vemodigt typ. Fast vi är inte alltid så vemodiga. Rätt rak musik. ibland lite countryaktig, inte så mycket krusiduller, fast ibland med lite knepigare ackordvändningar men utan att det blir symfonirock av det hela. Usch, det där med influenser är ju också oerhört svårt eftersom man inspireras av nästan all musik man lyssnar aktivt på (alltså inte bara råkar höra i en hiss någonstans). Men om jag ska dra några namn som jag själv inspireras av (dvs, försöker sno grejer av ibland) - inte säkert att alla de andra i bandet gör det, så får jag väl dra till med Velvet Underground, Wilco, Byrds, Clem Snide, Tim Hardin och Elliot Smith. Men allt från Kraftwerk till Hank Williams kan tjäna som inspirationskälla, bara det är bra så. Just nu tror jag att jag blir mest inspirerad av Bobby Bare Jr, hans Young Criminals' Starvation League är en strålande platta (att skriva en låt som Flat Chested Girl From Maynardville är ju en helt otrolig kulturgärning).
Vi har repat och repat och repat, gjort en demo, en till borde kunna bli klar rätt snart. Fick en fin recension av den i ettnollett, där det stod att vi spelade "skör melankoli". Vi har haft två spelningar (dvs alldeles för få, något vi ska ändra på nu). Efter en av dem kom en dam fram till Petter med förbryllad min och undrade vad sjutton det var för låtar vi hade spelat eftersom hon inte kände igen någon av dem, något som hon skämdes över i egenskap av musikfantast. Hon hade alltså under hela konserten trott att vi spelade covers!!?
|
poäng:
0
|
 |
Du måste vara inlogad för att kommentera
|
|
