The rock n´ roll story (2003)
Det var en gång en liten, liten prinsessa som hette Ellie. Alldeles ensam satt hon inlåst i ett högt torn i slottet. Så en dag kom den nobla riddaren Magnus ridande på sin åsna.
- Hallå där, grabben! Ropade prinsessan, ska du inte komma och rädda mig? Jag är faktiskt prinsessa, jag är inlåst och har ingen att leka med. Dessutom är det någon jävel som pulat ner ärtor i min säng!
- Tja, jag vet inte, sa den nobla riddaren Magnus, kan du spela rock n´ roll?
- Ja, visst kan jag det, hojtade prinsessan glatt.
Den nobla riddaren Magnus red iväg på sin åsna för att hämta en lyftkran som han räddade prinsessan med.
- Men jag kan inte sjunga, sa prinsessan.
- Det gör inget, sa den nobla riddaren Magnus. Jag känner en tjej som slaggat i 100 år, hon heter Törnbea och är en jävel på att sjunga. Det är dags att hon börjar röra på döfläsket.
Prinsessan funderade ett tag och utbrast:
- Jag känner till en batterist! Patrick, smedens son, han är duktig på att banka.
Prinsessan och den nobla riddaren Magnus satte fart mot byn för att leta rätt på Törnbea och smedens son, Patrick. Under färden blev de väldigt törstiga och stannade till på en vägkrog.
Vem satt inte där om inte Sir Peter, en aktad man, traktens bästa ölhävare så tillika strängtämjare. Vid sin sida hade han sin trogna lyra.
Orädd gick prinsessan fram för att fråga om Sir Peter kanske skulle kunna tänka sig att följa med till byn för att spela lite rock n´ roll.
- Nja, jag har väl inget bättre för mig men jag följer bara med om ni köper mig en stor bägare med öl.
Så vandrade de tre vidare in mot byn. När de kom fram letade de upp Törnbea och batteristen Patrick, smedens son. De båda jublade högt och blev glada över att äntligen få spela lite rock n´ roll och det ställdes till med en stor fest. Törnbea sprang iväg för att hämta mobiltelefonen och ringde sin vän askungen, även kallad Monica.
- Kom hit! Vi har fest och ska spela rock n´ roll. Du kan vara med och sjunga! Skrek Törnbea i luren.
- Ja, ja, jag kommer, svarade askungen, även kallad Monica.
Nu följde en tid med mycket övande och slit. De skrev så många visor de bara orkade och några gånger spelade de för byns befolkning.
När vintern kom med snö och kyla började batteristen Patrick, smedens son, tvivla på sin roll.
- Det här suger, sa batteristen Patrick, smedens son. Jag vill hellre vara hemma och ta hand om min gård.
I vild panik sprang resten av gänget runt i byn och letade efter en ny batterist. Ryktet spred sig och nådde slutligen fram till den fagra trumslagarpojken Jacob.
Den fagra trumslagarpojken Jacob anslöt sig till resten av gänget och nu började arbetet med att föreviga tre visor på en digital compact disc.
När våren kom började de ofta spela på byns scener och krogar.
Sommaren kom och askungen, även kallad Monica, slutade eftersom hon hade så mycket städning att ta hand om och dessutom hade tappat sin ena conversekänga på en fest hon varit på.
- Ja, ja, det är väl en bal på kvarnen, sade hon sorgset när hon tog farväl.
Arbetet fortskred och gänget förevigade ytterligare visor i repetitionslokalen, de spelade fler och fler gånger på stadens gator och torg.
När nästa vår kom fick Sir Peter, traktens bästa ölhävare så tillika strängtämjare, besked om att hans sköna hustru väntade en arvinge.
Arvingen väntades bli förlöst i oktober samma år. För Sir Peter innebär detta att han måste flytta till en grannby.
Är detta slutet för Sir Peter? Eller kan han fortsätta spela rock n´ roll?
Kanske kan han med hjälp av den nobla riddaren Magnus åsna, ridandes mellan byarna, klara av sitt rockn´roll- uppdrag?
|
poäng:
0
|
 |
Du måste vara inlogad för att kommentera
|
|
