En tidig vårdag 1985 klev två unga män in på ett bankkontor i centrala Uppsala och ansökte om ett lån på exakt femtiotusen kronor. Som underlag för låneansökan hade de med sig en projektbe...LÄS HELA!
En tidig vårdag 1985 klev två unga män in på ett bankkontor i centrala Uppsala och ansökte om ett lån på exakt femtiotusen kronor. Som underlag för låneansökan hade de med sig en projektbeskrivning för en skivproduktion. Efter att ha övertygat den unga kvinnan på banken om att upplagan enkelt skulle sälja slut, var lånet i hamn. Femtio- tusen kronor utan någon som helst säkerhet. Det fanns onekligen en tid då allt var en gåta.
Under stridsropet "Bläck! Charm! Nostalgi!" lanserade sig så i december 1985 det nydöpta popbandet Webstrarna med lp-skivan Den Stora Saxen på skivbolaget Websters Värld. Skivnummer WEB 001. Sedan hände inte så mycket. Webstrarna hade hoppats på besinningslös dyrkan, men möttes mest av höjda ögonbryn. -Webstrarna?
-Va? -Vad är det?
Bandnamnet var konstigt och musiken kunde på något sätt aldrig bestämma sig. Och vi orkade inte heller förklara. Inuti den cell av kompisar och bandkamrater som vi flöt omkring i och drömde popdrömmar i Uppsalas skivbutiker, på konserter, pubar och fik under 1980-talet var ju allt så självklart. Gruppen hade sin egen humor och estetik på temat "Säg ja men mena nej" eller "Genom pina mot gudomlighet". Det var Websters Värld.
Till slut hände något. I april 1989, tre och ett halvt år efter Den Stora Saxen, gav Webstrarna ut sin första skiva för Sonet, den gula och struttiga Webstrarna i Kärleksgruvan. Vi turnerade, spelade in lite fler skivor, var med i TV och tyckte att popmusik var kul. Och sedan blev vi nästan popstjärnor på riktigt. En liten stund, i alla fall, innan vi sipprade iväg åt olika håll våren 1994. Men vad hände egentligen mellan Saxen och Gruvan? Fram tills nu har åren 1986 till 1988 varit ett svart hål i Webstrarnas skivhistoria. Vilket är ganska märkligt, för på många sätt var just de där tre åren våra mest produktiva och omvälvande. Livespelningarna var många och spektakulära, i alla fall i Uppsala, och antalet bandmedlemmar växte stadigt. Framförallt fick originalwebstrarna Sten, Petter, Ola och Mosse kontakt med multiinstrumentalisten Janne Lundkvist, kantorsson från Vendel med egen, mobil inspelningsstudio (portastudio och rullbandare, då datorn var fortfarande en bit bort), röd kavaj och en förkärlek för Trevor Horn. Det blev en vändpunkt.
Plötsligt fanns en möjlighet att snabbt och enkelt spela in de idéer som dök upp. Och det gjorde vi. Det bakfulla, tankspridda, glappande bandet drogs genom stilar, trender och infall i en rasande fart. Vi repade och garvade åt musikertyper, samtidigt som vi deppade 1000 kvällar över vårt hopplösa band som tragglade månad efter månad utan att komma någon vart. Ur Petters loggbok den 21:a februari 1988: "Går i snöblåst till lokalen. Lägger sång på Plats, Bomb och Bit Mig. Kaffe, semlor, ostmackor och Hänt i Veckan på Savoy. Gör om sången på Plats. Jobbar vidare på Bit Mig..." En helt vanlig dag för Sveriges mest spännande popband. Världen utanför Uppsala blev fortfarande förvirrad av våra idéer. Det fanns inget fack att stoppa oss i, så Webstrarna (va?) kallades ofta tramsiga och studentikosa.
Det är i alla fall en del av dessa inspelningar du nu har framför dig. Fjorton demolåtar, gjorda för länge sedan i syfte att locka till oss ett Riktigt Skivbolag som vi antog att man behövde ha för att bli en Riktig Popgrupp. Att vi slutligen lyckades med den bedriften förvånar oss för övrigt ännu idag. Och vägen dit gick via just de här látarna.
Det är musik gjord av ett band på vild jakt efter en egen identitet, inspelad i Uppsala i en sunkig lokal under Ica på Artillerigatan (1986 och 1987) och i hemmastudion Websters Värld på Dalgatan (1988). Musik inspelad både med och utan spärrar, proppfull av idéer, lekfullhet, stora pretentioner, pop, övertydliga influenser och blinkningar åt höger och vänster. Wire och Buzzcocks var lika självklara influenser som Chic och Elvis. Vi älskade plattor och ville vara pop, art, disco, oväsen, storslagna, punkiga, litterära och stenhårda på en och samma gång. Vi ville bli popstjärnor och kulthjältar. Obskyra och storsäljande. Vi ville vara allt genast. Helst samtidigt. Det är därför Webstrarna från den här tiden än i dag låter som inte så mycket annat. På gott och ont, kanske. Och då och då glimmar det faktiskt till av någon slags...tja, gudomlighet?
WEBSTRARNA, DECENBER 2005DÖLJ!
|
(skapad 2024-08-09 16:40:13 av Plattlangarn)
| Källa: Tejp |
|
